Life Of Pinja

Igår kväll var jag ock terränglöpte i ett spår jag aldrig vågat fara till, jag har en sån hemsk obehag för skogar om jag är där ensam. Jag sprang en kilometer i den otäcka skogen tills jag blev rädd och vände om, men jag bestämde mig föratt klara av att springa hela sträckan före sommarlovet är slut, utan att vända.

Medans jag sprang i den otäcka skogen hade jag havet på ena sidan och skogen på andra sidan av mig, och då fatta jag att egentligen är det bra här jag är. Kaskö är  en otrolig vacker stad, dessutom är de ju inte många som får bo och länka/springa vid havet varje dag och ta några ynka steg föratt gå och simma. vi har e bra.